Blogg

På bloggen hittar du berättelser från personer som besökt hemmet under årens lopp. Gripande berättelser fyllda av både glädje och sorg!

Klicka här för att ta del av berättelserna:

http://blog.se-peru.com/#home

Nicklas som är på hemmet under december 2017 har haft problem att lägga upp sina inlägg på bloggen och därför kommer det ett inlägg nedan.

Dag 4. Nu börjar man så smått komma in i rutinerna på boendet, även om jag fortfarande ibland snurrar runt som ett moln. 

Dom flesta vaknar vid halv 7, för att duscha och göra sig i ordning. Jag är imponerad över att folk faktiskt unnar sin kropp en dusch, för med tanke på hur kallt det är i duschar så hade inte jag hoppat in där om jag inte hade haft högskolepoäng i omvårdnad…. Så det gör mig väldigt glad att människor här kämpar på för att bibehålla sin hälsa. För det gör verkligen gott för en efter själva duschen. 

Alla har sina olika städuppgifter och dessa genomförs varje dag, för den sakens skull skall ni inte tro att det är bra förhållanden, men folk krigar på för att hålla efter och göra så gott de kan! 

 

Under natten gick tyvärr en av dom äldre bort på boendet. Det var Celso min nya vän som kunde förklara det för mig på engelska. Vid frukosten hälsade jag på en av dom andra äldre kvinnorna, jag förstod när hon pratade via kroppsspråk att hon var ledsen över att hennes vän gått bort under natten. Utan att förstå ett ord satte jag mig ner och lät henne prata. Tyvärr förstod jag inte ett ord men det blev också bakgrunden till min lärdom. För i vanliga fall är tycker jag det är jobbigt att sitta tyst när någon är ledsen, att bara låta personen prata, trots att vi i skolan lär oss vikten av att bara lyssna. Idag kunde jag bara lyssna, närvara och lägga en hand på ryggen. Tårarna började rinna från hennes ögon och jag gick och hämtade lite av toapappret jag köpte igår. Den tacksamheten och den kramen jag fick från kvinnan, utan att jag sagt ett ord… wow, jag var fuktig i ögonen då och fuktig i ögonen när detta skrivs. 

”Ibland behöver vi bara finnas nära varandra”, får budskapet bli från det här inlägget. 

Innan lunchen hann jag med att rensa tomater innan det var dags för gudstjänst för den bortgångna kvinnan.

 

Som det ser ur blir jag eventuellt bara här till fredag. Jag skulle behöva dra igång att skriva och här är begränsat med internetuppkoppling. Men blir om inte annat minst 1 inlägg till innan jag försöker mig på en sammanfattning.

Ta hand om er och varandra!